Insamling

Elevernas insamling pågår fortfarande: https://www.cancerfonden.se/insamlingar/stenhammarskolans-stodinsamling

Själv ska jag på röntgen idag. Dricka en och en halv liter vatten på en timme. Alltid lika kul… Toabesöken är inte lika många men konsistensen är ungefär densamma så det hinns med en massa Dimor under en dag. Minst 3-4 st. Men jag kan både jobba och rida vilket är viktigast…

Jag har fått en ihärdig hosta som besvärar mer och mer, så jag gissar att metastaserna i lungorna blivit fler.

Nya tider

Nu har jag fått lite tider att gå på innan nästa behandling. På onsdag ska jag till labbet här på VC och ta blodprov inför datortomografin, som de gör i Kattne på onsdag. Det är då man får dricka 1,5 l vatten på en timme… Sedan är det ny läkartid i Tuna tisdagen sen 19:e kl 14:30. Efter det vet vi hur vi går vidare.

Jag hade annars tänkt kalla det här inlägget ”So far so good” men det stämmer inte riktigt. Skitproblemen ligger och lurar bakom hörnet och hotar med att börja igen, jag hoppas att det bara är någon form av tillfällig sinnesförvirring. Men det som är bra är att jag faktiskt ändå orkar en del, om jag anpassar mig. Gick milen idag med svägerskan, med lunchpaus och i lugnt tempo. Orkade ändå ta en tur med pållan och konfrontera otäcka svarta behornade monster (kor) som anföll (gick långsamt och nyfiket mot oss). Och nu är jag genast piggare, trots att jag höll på att somna efter promenaden. Det är fullständigt glasklart vad om är min sport – och vad som ger mig energi.

Nästa vecka tar vi en minisemester i Augsburg med kära vänner från fem länder, ser så mycket fram emot det! Men innan dess kommer säkert fler inlägg.

Vet inte om det funkar men mina elever har en stödinsamling till cancerfonden: Insamling

 

Diagnos

Läkarsamtalet den 4 januari gav inte så mycket information. På kontraströntgen hade man sett att jag hade saker i buken som inte skulle vara där. Någon form av cancer, på flera olika ställen. Tarmarna, äggstockarna (den som fanns kvar och den som var borta, då jag har opererat bort en av dem på grund av cystor), levern. Små förändringar i lungorna. Mer undersökningar skulle göras så fort som möjligt. Jag hade tid för gynekologisk undersökning torsdag samma vecka, de skulle återkomma med övriga tider så fort det gick.

Jag grät. Min man var jättebra, lugn och full av tillförsikt. Men eftersom jag förlorade en av mina bästa vänner i cancer (bukspottkörteln) i somras, så var det väldigt svårt att hålla skräcken borta. Redan innan hade jag flera gånger brutit ihop i rädslan för cancer. Nu var det på riktigt, det jag hade känt stämde. Det var saker i magen som var i vägen när jag böjde mig ner, det var inte bara inbillning. Kanske var det också det som gjorde att jag hade svårt att äta, lätt blev illamående. Den dagen informerade jag min närmaste familj.

Redan dagen efter ringde man från sjukhuset och erbjöd en tid för kontraströntgen av lungorna samma dag. Jag fick tid för magnetkameraundersökning måndagen veckan efter. Man tog fler blodprover. Fokus just nu var att ta reda på vilken typ av cancer det var som spridit sig. Gynekologen informerade om hur man skulle gå till väga om det visade sig vara äggstockscancer, men arbetsteorin var tarmcancer. Jag fortsatte med att informera vänner och arbetskamrater.

Samma dag som magnetkameraundersökningen hade jag också fått tid för läkarsamtal. Läkaren informerade om att han ville lägga in mig ett par dagar för att ta en leverbiopsi och dagen efter söva mig för att kunna göra en koloskopi och gastroskopi. Det sistnämnda för att jag hade problem med maten. Jag fick komma tillbaka till sjukhuset dagen efter och påbörja fastan för leverbiopsin. När jag skulle dricka laxermedlet på kvällen kunde jag inte behålla det andra glaset, men tur i oturen så blev min koloskopi uppskjuten på grund av akuta operationer så jag fortsatte jobbet med laxering dagen efter. När de väl sövde mig hade jag fastat i två dygn.

Efter uppvaknandet i torsdags fick jag från sköterskorna reda på att jag glatt hade tackat ja när ett barn bredvid mig blev erbjuden glass – inget jag kommer ihåg men ett friskhetstecken när det gäller mig. Jag hade även deklarerat högt och ljudligt hur hungrig jag var så de var beredda med macka när jag väl piggnade till på riktigt. Läkaren kom och talade om att de inte hade lyckats genomföra koloskopin den här gången heller, de kom helt enkelt inte runt kröken. Jag glömde fråga om gastroskopin och han sa inget. Eftersom jag var lite groggy fortfarande är jag lite osäker på vad som egentligen sas men jag har för mig att jag skulle få en tid för genomgång av provsvar och en tid för genomgång av behandling.

Så nu väntar jag bara på att få en tid.

Bakgrund

Det är inte lätt att komma ihåg allt. Men någon gång under förra vintern – 2014/2015 – fick jag kraftigt ont i magen och fick åka in till akuten. Man hittade inget, men sedan började det att krångla. Under våren sökte jag hjälp från min vårdcentral, man gjorde bakterieodling på urinprov men hittade ingenting. Eftersom jag tidigare haft cystor på äggstockarna bokade jag tid för kontroll, men inte heller där såg man någonting.

Sommaren fick rulla på, kanske skulle det gå över under semestern. Det gjorde ont lite nu och då, och på olika ställen. Ibland kändes det precis som cystor på äggstockarna. Ibland var det tarmarna som gjorde ont. Under hösten tog jag tag i problemet igen och fick ny tid på vårdcentralen. Det var första gången jag nämnde att jag var orolig för cancer. Min mormor hade haft tre sorters cancer under sin livstid, men alla tre kunde opereras bort.

Jag fick lämna in avföringsprover och de tog blodprover. Dessa visade blod i avföringen samt tecken på inflammation i kroppen. En rektoskopi kunde inte genomföras helt men visade att tarmväggen blödde. Jag fick remiss till koloskopi, som skulle genomföras den 21 december. Den kunde inte genomföras helt, men kirurgen som försökte trollade fram en tid för kontraströntgen samma dag.

En vecka senare hade jag fått en läkartid för samtal på mitt mobilsvar. Då visste jag att något var allvarligt fel.