Begravning och minnesstund

annons
Begravningen äger rum onsdagen den 26 oktober kl. 13.00 i Skogskapellet Katrineholm. Efter akten inbjudes till minnesstund i Smedjan, Katrineholm. O.s.a till FONUS tel. 0157-516 50 eller flen@fonus.se senast 19/10.

2016-10-18:
Plats för minnesstund är ändrad till Odd Fellows lokal i Katrineholm, Sveavägen 36.

Klädsel: Man kan med fördel bära turkost

Länk till minnessida hos Fonus

Elever och lärare från Stenhammarskolan som enbart kommer till begravningsceremonin meddelar sin närvaro till skolans samordnare. Information kommer att gå ut på skolan.


20110806-img_3548

Jag kommer alltid att minnas dig Hannah. Hur skulle jag kunna glömma den tid som vi har haft tillsammans? Nästan 14 år! Alla resor som vi har gjort, alla konserter som vi har sett och de fåtal hästtävlingar som jag följde med på. Ja, det blev inte så många med tanke på hur mycket som du flängde omkring med Stella. Man kan inte vara överallt som jag brukade säga :-). Men du hade Stella med dig och hon var ändå alltid nummer 1 då.

Vi hade en härlig bröllopsresa för 5 år sedan (fotot är därifrån) och du sa redan då att om 5 år så gör vi om den. Vi gjorde den resan i år och den blev lika härlig den här gången.

I år var annars ett besvärligt år för oss båda men du lät det inte stoppa dig och dina mål. Du var alltid så fokuserad på vad du ville göra och uppnå och jag förstod inte alltid varför du lät mig hållas med mina hjärnspöken. Jag förstår nu att det var för att du älskade mig och hade valt mig den jag är och för det är jag glad. Du kände mig bättre än någon annan.

Jag saknar dig.

Ett sista andetag

Nu lånar jag Hannahs blogg en liten stund.

Vi fruktade aldrig döden Hannah och jag, bara det sista andetaget. För det var då vi skulle skiljas åt. Hannah tog sitt sista andetag 04:22 i natt och allt var väldigt lugnt. Hon fick ro på slutet och det var skönt att se. Skönt för henne, men jobbigt för oss andra.

12440609_10153505296478161_7309398454559566930_o1

Hannah ville så gärna nu på slutet få vila för hennes kropp var mest bara i vägen för henne. Hon ville röra sig och vara aktiv, och när hon inte orkade med att rida längre eller att vara med sina elever så försvann hon en liten bit för varje dag.

Jag vill tacka alla er som följt Hannah och hennes blogg. Ni som tagit er tid och skrivit alla fina kommentarer till henne. Hon har varit så glad och stolt över alla sina följare och har flera gånger uttryckt sin förvåning över all den kärlek som hon har fått.

Jag sa till henne vid något tillfälle att om man bara blev hälften så älskad som hon under sin livstid så kunde man vara nöjd. Hon kände er värme.

Tack även för alla blommor som hon har fått. Hon uppskattade dem mycket som ni säkert förstått.

20130525-600_1870-2

Vi mötte första gången på gymnasiet i början på 90-talet. Det som jag först såg hos henne var hennes leende och det är det som jag kommer att minnas henne för. När Hannah var glad var hon den vackraste.

Det tog sedan några år innan vi träffades igen men vi fick till slut nästan 14 år ihop, varav 5 år som gifta. Allt var inte en dans på rosor men det ska inte livet vara heller.

Jag älskar dig Hannah och jag kommer att sakna dig så mycket.

Tack för att ni har funnits där för henne/
Hennes make Alexander


Det kommer att komma information om minnesstund och ceremoni längre fram. Hon hade ett önskemål om att det skulle ske på Facebook och på bloggen och inte bara i tidningen, ”för vem läser tidningen nu för tiden” sa hon.

Stöd Cancerfonden och Hannahs minne med en turkos rosett.
https://www.facebook.com/TurkosaRosetten

Elever som Hannah hade på Stenhammarskolan har också startat en insamling till hennes minne på Cancerfonden.
https://www.cancerfonden.se/insamlingar/stenhammarskolans-stodinsamling

Lite rapport och lite förtydliganden

Jag har sovit länge, såpass att jag satt på toa när SSIH kom på sin utsatta tid. Men sköterskan och arbetsterapeuten förberedde genom att lägga på ett glidlakan och plocka fram lite tillbehör. När jag kom ut, med hjälp av maken, så visade de hur allt fungerade för att kunna flytta tryckpunkter som blir om jag sitter/ligger. Det är för att motverka att de inte förtunningar jag har i huden ska utvecklas till liggsår. Jag har alltså inte riktiga sår ännu, vilket är toppen. Tydligen är de mycket svårare att avhjälpa än när man, som jag (än så länge) INTE har utvecklat sår.

Det vi gör nu är att vi har en hopvikt filt som vi lägger under rumpan på ena eller andra sidan när jag sover sittande (eller bara sitter). Då hamnar trycket på den andra sidan, och ur en annan vinkel, vilket inte provocerar den tunna huden. Vi lägger mig också på sidan och jag vilar så, något som jag faktiskt inte trodde skulle gå. Maken masserar utanför det utsatta området för att kroppen ska få hjälp med blodcirkulationen, det hjälper också. Jag har lyckats ligga så upp till nästan en timme. Jag vet att vi gör mer, men jag har tagit medicinen i spruta så jag är inte helt 100% i huvudet. ?

Efter SSIH sov jag (slumrade faktiskt när jag låg) och när jag väl vaknade hade jag ett kort besök från en vän. Likaså på eftermiddagen, jag somnade i princip mitt i en mening. Med all denna trötthet så är det ju svårt att hålla koll på medicinerna, men maken har nu fått ta över ansvaret för dem, och det funkar riktigt bra.

I morgon kommer ett långväga besök och på kvällen tittar bror och hans fru in. Nu är det definitivt dags för kvällsbestyren och förflyttningen till rummet.

Sova, sova, sova

Ni har säkert listat ut att morgonen var trött. Men nu är maken på löprunda och för tillfället är jag vaken så jag skriver det jag orkar. Frukosten intogs nere, förhoppningsvis för sista gången. Jag får upp sängen mellan elva och ett i morgon, så vi låter mig gå tillbaka till min egen säng efter morgonbestyren. Eventuellt lägger vi på specialmadrassen som arbetsterapeuten kom med i förmiddags så att jag får hjälp med det onda i rumpan. Om det går att få den att ligga bra. Så får maken hjälpa till med frukost och medicinen.

Jag har verkligen legat på om sängen så jag är himla nöjd med att få upp den hyfsat tidigt. Varje gång jag tänker på att ta mig upp för trappan blir jag nästan gråtfärdig. Men nu slipper jag det, ikväll är sista gången! Lycka!

Visst skrev jag att jag hade fått nya akutmediciner? Det är morfin som sprutas in i en kort liten plastslang som de har fäst under huden (i fettvävnad? Inte mycket av det kvar men den sitter på plats i alla fall) och ska tas när jag har ont i första hand. Det är ju främst ”leverhugg” som jag kallar det, och när det inte går bort så brukar jag ju ta Ketogan, men vi testade det här idag eftersom det är mer snabbverkande. Huggen kan ju komma och gå, men om de inte släpper så brukar jag ta en halv Ketogan. Men nu körde vi spruta som sagt och det skulle ta ca en kvart innan det tog. För mig tog det längre tid än så, men först trodde jag att den verkade nästan direkt. Det var nog bara en del av det vanliga – hugg släpper ju, kommer och går – men efter en 45minuter hade det successivt gett med sig.  Sedan tog det väl en timme innan jag började känna av det igen, och efter att ha väntat en halvtimme så tog vi även nummer två. Så just nu är jag smärtfri och har lite lättare för att andas. SSIH var lite fundersamma över natten, men jag brukar ju inte ha ont då så jag är inte orolig för det. I morgon förmiddag kommer de ut med nya sprutor så jag har till eftermiddagen. Om jag skulle, mot förmodan, behöva ta något på natten så har jag Ketogan och Oxascand.

Oj, vilket långt stycke det blev! Lite summering: besök idag på förmiddagen av arbetsterapeuten, av en kär vän som också är syrra (sjuksköterska) på eftermiddagen samt en annan kär vän som ville se mig lite. I morgon kommer SSIH kort på förmiddagen och sängflyttare kring lunch (för normala människor) och i övrigt lugnt.

img_20160920_164420

Eftersom inte alla har Instagram eller Facebook så lägger jag upp bilden på hur jag sitter och sover för att underlätta andningen. Fast det är ju egentligen på natten, i min säng.

Ha en bra kväll, alla mina följare!

SSIH

På morgonen var jag ju trött och sov fram till lunch. Sedan kom SSIH med läkaren och vi diskuterade status. Jag fick lite akutmedicin att ha hemma vid behov. I morgon kommer arbetsterapeuten och byter madrass på dagsängen eftersom jag har begynnande liggsår på svanskotan. Hon ska också titta på eventuella hjälpmedel för att göra det enklare för mig att ta mig i och ur duschen. Vi fick en pall av en vän, men den fungerade inte som jag hade tänkt, tyvärr. På onsdag kommer de och flyttar upp dagsängen till rummet bredvid sovrummet. Då kommer jag att hålla mig på övervåningen helt.

Det är många som påminner om att jag inte behöver skriva. Det är sant, men om jag orkar så gör jag gärna det. Det kommer vara dagar då jag inte orkar, och det kommer säkert att bli mer sällan så småningom. Antingen ber jag någon annan lägga ut korta uppdateringar, eller så slutar jag bara.

I morgon har jag ett kort besök på eftermiddagen om jag orkar. Och så arbetsterapeuten på förmiddagen.

Kväll…

Jag funderade på att bara uppdatera dagens inlägg men kan ju lika gärna göra ett kort nytt istället. Maken kom hem vid halv åtta, då hade svärmor hållit vakten den timmen. Vi tog direkt medicinen för natten, men ökade det lugnande Oxascand från en halv tablett till en hel. När de kickat in sov jag ett par timmar igen. Nu fylla på näringen lite med druvor eftersom mat intagits i så små mängder. Egentligen skulle jag behöva hitta något lämpligt men med mer fett, som den kalla pannkaka med smör jag åt till ”middag”.

Godnatt och sov gott!

Dagen

Jag vet inte hur kvällen kommer bli så jag bloggar nu. Vi duschade i morse, och då tog all energi slut. Ända fram till tre (fast frukosten var ju fram elva), och med fem filtar, värmetofflor och nallebjörn med vete i. Sedan har jag varit vaken men trött. Läst lite, Facebookat lite. Jag fick ont i levern och tog en halv Ketogan. Men jag har lite svårt att acceptera att det är lite ont om plats för luften i lungorna. Pyttelite mat har jag fått i mig, men jag kämpar på.

Så ser det ut idag. Vi får väl se vad morgondagen kommer med.

Kort om dagen

Jag tabbade mig ju med medicinen inatt så lite hosta blev det. Men acceptabelt. Inte så mycket sömn dock. Jag varierar mellan jättetrött och hyfsat pigg och fort går det i svängarna. Ingen sömn under dagen heller, bara ett par korta blundisar. Så nu hoppas jag kunna sova sött inatt istället.

Efter frukost kom kära vänner på besök och jag tror inte att jag har klarat ett så långt besök på länge så det var ju bra tajming av dem. Efter lunch sedan skulle jag vila lite och tog en halv Oxascand (lugnande). Det gav effekten att jag blev piggare. Vilket ju var trevligt, för då kunde jag läsa istället, men det var ju inte det jag hade tänkt.

Så fortlöpte dagen (jag kom ihåg att ta Acetylcystein (slemlösande) till lunch så jag hoppas på en ännu bättre natt.

I morgon har ridklubben en tävling med turkost tema. Tyvärr kan jag ju inte vara där men det kan inte hjälpas. Jag känner mig oerhört hedrad!

Vi har allt svårare för att få upp mig för trappan och har börjat planera för att flytta upp mig helt till övervåningen. Sedan behöver jag hjälp med att avlasta rumpan, eftersom den inte får mycket hjälp av kroppen för att isolera sittbenen. Vätska flyttar sig lättare än fett…

Det blev kanske inte så kort trots allt, men ungefär så här ser det ut på en bra dag som idag!

Min dag

Det blir ju mindre och mindre att skriva om. Jag var trött idag också, men sov bara mellan mediciner och frukost. Sen kunde jag faktiskt läsa lite idag, det var ju bra! Jag skulle vilja säga att det är en förbättring, men jag vet att det mer är en tillfällig lättnad. Och det går ju inte fort framåt direkt, men man får lov att fokusera på de små glädjeämnena.

Tyvärr gjorde jag en liten miss och glömde bort mitt slemlösande Acetylcystein till lunch, så nu har jag precis tagit tre Ketogan. Hoppas att denna natt också blir kul – fast utan att störa maken…

Maten har fungerat bra och jag orkade med ett kärt besök från skolan – kollegorna hade gjort fina hälsningar och de värmer massor! Tack alla! ? Nya blommor kom också och blomsterprakten på bordet sinar aldrig! Tänker ofta förundrad på att jag får så mycket kärlek hela tiden. Det är överväldigande!

 img_20160916_190945

Tack och godnatt!