Ett sista andetag

Nu lånar jag Hannahs blogg en liten stund.

Vi fruktade aldrig döden Hannah och jag, bara det sista andetaget. För det var då vi skulle skiljas åt. Hannah tog sitt sista andetag 04:22 i natt och allt var väldigt lugnt. Hon fick ro på slutet och det var skönt att se. Skönt för henne, men jobbigt för oss andra.

12440609_10153505296478161_7309398454559566930_o1

Hannah ville så gärna nu på slutet få vila för hennes kropp var mest bara i vägen för henne. Hon ville röra sig och vara aktiv, och när hon inte orkade med att rida längre eller att vara med sina elever så försvann hon en liten bit för varje dag.

Jag vill tacka alla er som följt Hannah och hennes blogg. Ni som tagit er tid och skrivit alla fina kommentarer till henne. Hon har varit så glad och stolt över alla sina följare och har flera gånger uttryckt sin förvåning över all den kärlek som hon har fått.

Jag sa till henne vid något tillfälle att om man bara blev hälften så älskad som hon under sin livstid så kunde man vara nöjd. Hon kände er värme.

Tack även för alla blommor som hon har fått. Hon uppskattade dem mycket som ni säkert förstått.

20130525-600_1870-2

Vi mötte första gången på gymnasiet i början på 90-talet. Det som jag först såg hos henne var hennes leende och det är det som jag kommer att minnas henne för. När Hannah var glad var hon den vackraste.

Det tog sedan några år innan vi träffades igen men vi fick till slut nästan 14 år ihop, varav 5 år som gifta. Allt var inte en dans på rosor men det ska inte livet vara heller.

Jag älskar dig Hannah och jag kommer att sakna dig så mycket.

Tack för att ni har funnits där för henne/
Hennes make Alexander


Det kommer att komma information om minnesstund och ceremoni längre fram. Hon hade ett önskemål om att det skulle ske på Facebook och på bloggen och inte bara i tidningen, ”för vem läser tidningen nu för tiden” sa hon.

Stöd Cancerfonden och Hannahs minne med en turkos rosett.
https://www.facebook.com/TurkosaRosetten

Elever som Hannah hade på Stenhammarskolan har också startat en insamling till hennes minne på Cancerfonden.
https://www.cancerfonden.se/insamlingar/stenhammarskolans-stodinsamling

Fortsättning på förra

Det nattliga äventyret:
Jag lyckades under påverkan av mediciner att gå in som gäst på min telefon. Då såg jag inget av vänner, facebook, appar… Jag fick panik och började själv försöka reda i det där, fortfarande med mycket droger i kroppen. Till slut lade jag ifrån mig mobiltelefonen och hoppades att maken skulle fixa det, vilket han sedan gjorde, fast det tog halva dagen.

Toalettstolen har varit tvungen att brukas från dagsängen, vilket har lett till en del pinsamma situationer, där det ibland skett miniolyckor i blöjan. Maken har mer eller mindre lyft mig över till toastolen, hjälpt mig av med blöjan och sen så börjar det. Det är svårt att torka sig och särskilt baktill, men hittills har jag lyckats. Vissa rörelser sätter igång tarmarna eller urinblåsan mer.

Nu i natt hade vi bestämt att jag skulle sova i dagsängen och jag började där, men vaknade och insisterade på att byta säng och maken protesterade inte så mycket, och hjälpte mig att byta. En stund senare kände jag att jag ville byta tillbaka vilket maken hjälpte mig med. Jag ville ligga på sidan och medan jag låg på sidan satt maken bredvid och vaktade, för det brukar jag inte klara så länge och sedan har jag varit trött och slumrat om vartannat, men i mer sittande ställning.

Observera att jag inte kommer vara särskilt kontaktbar på sociala medier framöver, så ni får kommentera här på bloggen, tyvärr.

Dag och natt

Jag ska inte göra något med med mobilen på natten. Särskilt om jag har tagit en spruta morfin vid sex -snåret och händerna skakar lite (och man han långa, men jättefina naglar). Maken har spenderat större delen av av dagen med att att försöka fixa det som jag har ställt till med. Jag hade mobilförbud ett tag. ? Nu är jag förlåten.

Jag har legat mycket på sidan, så det är ju en stjärna i kanten. Det avlastar ju det riskfyllda området. Maken masserar runt av samma anledning.

Vi har börjat använda en toalettstol som tar bort det mesta av intimitet, men det funkar.

Jag har mer att skriva men orkar inte mer nu.

Kort om dagen

Jag har slumrat mesta tiden, men i samband med lunchen kom första besöket så det blev korta stunder. Fullbokad dag men ändå fina besök. Synd bara att de blev så korta.

SSIH var här och jag ställde lite frågor. Tog nyss en spruta. Nu ska vi äta snart och jag hoppas att det är andningen som gör det svårt att äta så att sprutan hjälper.

Nu är det lugnt med besök ett tag.

dsc_0698

Blommor från idag

Lite rapport och lite förtydliganden

Jag har sovit länge, såpass att jag satt på toa när SSIH kom på sin utsatta tid. Men sköterskan och arbetsterapeuten förberedde genom att lägga på ett glidlakan och plocka fram lite tillbehör. När jag kom ut, med hjälp av maken, så visade de hur allt fungerade för att kunna flytta tryckpunkter som blir om jag sitter/ligger. Det är för att motverka att de inte förtunningar jag har i huden ska utvecklas till liggsår. Jag har alltså inte riktiga sår ännu, vilket är toppen. Tydligen är de mycket svårare att avhjälpa än när man, som jag (än så länge) INTE har utvecklat sår.

Det vi gör nu är att vi har en hopvikt filt som vi lägger under rumpan på ena eller andra sidan när jag sover sittande (eller bara sitter). Då hamnar trycket på den andra sidan, och ur en annan vinkel, vilket inte provocerar den tunna huden. Vi lägger mig också på sidan och jag vilar så, något som jag faktiskt inte trodde skulle gå. Maken masserar utanför det utsatta området för att kroppen ska få hjälp med blodcirkulationen, det hjälper också. Jag har lyckats ligga så upp till nästan en timme. Jag vet att vi gör mer, men jag har tagit medicinen i spruta så jag är inte helt 100% i huvudet. ?

Efter SSIH sov jag (slumrade faktiskt när jag låg) och när jag väl vaknade hade jag ett kort besök från en vän. Likaså på eftermiddagen, jag somnade i princip mitt i en mening. Med all denna trötthet så är det ju svårt att hålla koll på medicinerna, men maken har nu fått ta över ansvaret för dem, och det funkar riktigt bra.

I morgon kommer ett långväga besök och på kvällen tittar bror och hans fru in. Nu är det definitivt dags för kvällsbestyren och förflyttningen till rummet.

OBS! Troll!

Som ni säkert redan märkt har vi fått in ett nättroll på bloggen. Hjälp mig gärna med att ignorera denna Linn är ni snälla.

LINN har du förstått vilken typ av blogg du är inne på? Kan du snälla visa mig den respekt jag behöver i denna svåra stund?

Och jag hoppas också att ni alla förstått att det finns flera Linn här.

Tack för hjälpen, alla.

Världen krymper

På många olika sätt, såklart, men nu håller vi oss här hemma. På övervåningen. Sängen är uppe, med specialmadrassen. Maken riggar successivt så att allt ska bli till det bästa för mig, men det krävs lite ”trial and error” innan allt blir tip top.

Natten var bra, lite drogad och osammanhängande, men det brukar ju betyda att jag sover. ???

SSIH var här i förmiddags och tittade till mig samt fyllde på med sprutor. När jag kommit över till dagsängen åt jag två pizzaslices till lunch (normalstora), sedan lade vi mig på sida för att avlasta de begynnande liggsåren. Maken masserade lite enligt instruktionerna från sköterskan och jag tror faktiskt att jag lyckades slumra till lite trots att andningen blev svår. Nästan en timme låg jag, och nu har vi precis hissat upp mig för att jag ska blogga lite och sova lite innan middag. Men jag känner direkt i rumpan när jag sitter upp, så nu ska jag försöka hitta en schysst ställning för sömn.