Läkarsamtalet den 4 januari gav inte så mycket information. På kontraströntgen hade man sett att jag hade saker i buken som inte skulle vara där. Någon form av cancer, på flera olika ställen. Tarmarna, äggstockarna (den som fanns kvar och den som var borta, då jag har opererat bort en av dem på grund av cystor), levern. Små förändringar i lungorna. Mer undersökningar skulle göras så fort som möjligt. Jag hade tid för gynekologisk undersökning torsdag samma vecka, de skulle återkomma med övriga tider så fort det gick.
Jag grät. Min man var jättebra, lugn och full av tillförsikt. Men eftersom jag förlorade en av mina bästa vänner i cancer (bukspottkörteln) i somras, så var det väldigt svårt att hålla skräcken borta. Redan innan hade jag flera gånger brutit ihop i rädslan för cancer. Nu var det på riktigt, det jag hade känt stämde. Det var saker i magen som var i vägen när jag böjde mig ner, det var inte bara inbillning. Kanske var det också det som gjorde att jag hade svårt att äta, lätt blev illamående. Den dagen informerade jag min närmaste familj.
Redan dagen efter ringde man från sjukhuset och erbjöd en tid för kontraströntgen av lungorna samma dag. Jag fick tid för magnetkameraundersökning måndagen veckan efter. Man tog fler blodprover. Fokus just nu var att ta reda på vilken typ av cancer det var som spridit sig. Gynekologen informerade om hur man skulle gå till väga om det visade sig vara äggstockscancer, men arbetsteorin var tarmcancer. Jag fortsatte med att informera vänner och arbetskamrater.
Samma dag som magnetkameraundersökningen hade jag också fått tid för läkarsamtal. Läkaren informerade om att han ville lägga in mig ett par dagar för att ta en leverbiopsi och dagen efter söva mig för att kunna göra en koloskopi och gastroskopi. Det sistnämnda för att jag hade problem med maten. Jag fick komma tillbaka till sjukhuset dagen efter och påbörja fastan för leverbiopsin. När jag skulle dricka laxermedlet på kvällen kunde jag inte behålla det andra glaset, men tur i oturen så blev min koloskopi uppskjuten på grund av akuta operationer så jag fortsatte jobbet med laxering dagen efter. När de väl sövde mig hade jag fastat i två dygn.
Efter uppvaknandet i torsdags fick jag från sköterskorna reda på att jag glatt hade tackat ja när ett barn bredvid mig blev erbjuden glass – inget jag kommer ihåg men ett friskhetstecken när det gäller mig. Jag hade även deklarerat högt och ljudligt hur hungrig jag var så de var beredda med macka när jag väl piggnade till på riktigt. Läkaren kom och talade om att de inte hade lyckats genomföra koloskopin den här gången heller, de kom helt enkelt inte runt kröken. Jag glömde fråga om gastroskopin och han sa inget. Eftersom jag var lite groggy fortfarande är jag lite osäker på vad som egentligen sas men jag har för mig att jag skulle få en tid för genomgång av provsvar och en tid för genomgång av behandling.
Så nu väntar jag bara på att få en tid.